Kyrkoordningen måste skrivas om för att värna den biologiska mångfalden

Debattartikel i Dagen

Vi läser i Dagen (27/6) om pastor Tomas Sjödins predikan om naturen som Guds hemliga vägvisare. Det är en mycket väl fångad bild av hur naturen återspeglar Guds väsen och hur naturen talar om Gud. På ett liknande sätt beskriver professor David Thurfjell i sin uppmärksammade bok om svenskens religiositet (Granskogsfolk, 2020) hur människor i naturen känner sig omslutna och inneslutna av ett större liv. Anna-Karin Hammar, teolog, går ett steg längre och hävdar att liksom Gud är helig, så är också Guds skapelse helig. Gud kommer till oss, skriver hon, som en vanlig snigel (Att finna Gud i en snigel, 2021). Naturen har därför ett egenvärde och äger rättigheter som behöver respekteras.

Den svenska naturen är dock hotad. Särskilt tydligt har detta varit i debatten om biologisk mångfald. Artdatabankens experter bedömer att var tionde art i den svenska skogen är rödlistad och att mer än 900 arter är hotade. Den främsta orsaken till detta är omvandlingen av kontinuitetsskogar till produktionsskogar och trakthyggesbruk. Naturvårdsverket skriver 2020: “Förlusten av biologisk mångfald har inte bromsats upp. Många arter och naturtyper riskerar att försvinna och ekosystem att utarmas.”

Svenska kyrkan, som är en av landets största skogsägare, sköter sin skog varken bättre eller sämre än andra svenska skogsägare. Men de certifierings-system som svensk skogsvård följer är i dag inte tillräckliga. Sedan 1950 har cirka 60 procent av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats och ersatts med mer eller mindre monotona produktionsskogar.

I FN:s rankning av hur stor del av ett lands yta som utgörs av skyddad natur hamnar Sverige på 99:e plats, långt efter länder som fått stark kritik för skogsskövling, exempelvis Brasilien som ligger på 33:e plats och Malaysia på 73:e plats (DN 22/6 -18).

Särskilt intressant ur vårt perspektiv är det faktum att Svenska kyrkans författning, kyrkoordningen, sätter en tydlig gräns för den naturvårdande ambitionen. I kyrkoordningen 46 kapitlet 1 § står det att syftet med förvaltningen av prästlönetillgångarna (det vill säga kyrkans skogsegendomar) är att bidra till ekonomiska förutsättningar för kyrkans förkunnelse. Vidare står det i 46 kapitlet 3 § att “Prästlönetillgångarna ska förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga avkastning.”

Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) menar att paragraferna i detta kapitel måste skrivas om för att möjliggöra en naturvård som går bortom en alltför snäv ekonomisk hänsyn och i stället främst värnar de naturvärden kyrkan har att förvalta. Och vi har goda grunder för en sådan önskan. Enligt den grundsyn på skapelsen som biskoparna lyfter fram i Ett biskopsbrev om klimatet (2019) har skogen ett egenvärde i relation till Gud genom att Gud älskar sin skapelse.

Denna grundhållning till skapelsen borde motivera Svenska kyrkan till ett ambitiöst arbete för att bevara den biologiska mångfalden i våra skogar. Skogen är helig då den i sig är en förkunnelse om Guds skönhet och storhet. Avkastningen från skogen får därför inte enbart vara ett medel för ekonomisk tillväxt. Också formuleringarna angående förvaltningen av prästlönetillgångarna i samma paragrafer måste skrivas om. Den biologiska mångfalden, ekosystemets ramar och kulturvärde måste få lov att vara styrande i hur skogen sköts och inte enbart den ekonomiska avkastningen. En kyrka som vill värna om livet i skapelsen bör avsätta minst 20 procent av sitt innehav till naturvärden genom att avstå skogsbruk i känsliga områden för den biologiska mångfalden och i tätortsnära områden för människors hälsa och rekreation.

Visk menar att ett led i Svenska kyrkans försoningsarbete med det samiska urfolket måste innebära att Svenska kyrkan avstår från att sälja gammelskog, vilket är viktiga intresseområden för det samiska urfolket. Denna skog ska i stället omvandlas till kyrkoreservat, i ständigt skydd av Svenska kyrkan som förvaltare. Svenska kyrkan bör inrätta ett vetenskapligt råd för biologisk mångfald i skogen; kunskapsuppbyggnaden om skogar med särskilt höga naturvärden måste intensifieras och fördjupas. Svenska kyrkan måste också efterleva sitt åtagande gentemot Agenda 2030 och ILOs konvention om ursprungsfolk och stamfolk. Detta vore en ambitiös agenda. Att ändra i kyrkoordningen kommer att kräva en bred uppslutning och vi tror att många goda krafter vill göra gemensam sak med oss.

Anders Lundberg och Per Håkansson, ViSK.

Se debattartikeln här.