2021 > 08
Debattartikel i Corren
Svenska kyrkans verksamhet och roll i samhället är under kontinuerlig utveckling. Gudstjänstliv och firande av högtider med texter, tolkning av desamma samt sång och musik utgör grunden för den kyrkliga verksamheten och är viktiga för alla i kyrkan. Jesus budskap är angeläget att föra vidare och mitt engagemang har sin utgångspunkt i dem. En kyrka i nutid innebär att vara inkluderande och feministisk för alla och envar.
Bra ledord kan vara de som är skrivna i Romarbrevet 12:9-10, 16: ”Er kärlek ska vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning (...) Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa”.
Människans behov av andlighet kan variera under olika skeden i livet. Då och då är det vanligt att vi människor funderar på livets mening och här har Svenska kyrkan en viktig uppgift att bistå medmänniskorna med. I kyrkan finns möjlighet till ro och eftertänksamhet vilket gör det möjligt för vilken stressad person som helst att komma fram till bra sätt att hantera sin situation. Hjälp är möjligt att få av kunniga och erfarna personer i kyrkans tjänst.
En kyrka för alla innebär också att många medlemmar verkar ideellt. De ideella medarbetarna är viktiga för kyrkan. En levande kyrka behöver engagerade medlemmar som verkar tillsammans med de anställda. De ideella kan utveckla verksamheten utifrån sina olika kompetenser och livserfarenheter. Fler medlemmar kan bidra som ideella medarbetare utifrån sina egna idéer och i samförstånd med kyrkans personal. Möjligheter finns att ta tillvara de ideella i verksamhetsråden, för pilgrimsvandringar, samtalsgrupper, guider, information om kyrkornas historia, tidigare generationers betydelse i bygden, tillverkning av textilier, ikoner, träskulpturer, bevarande av inventarier, med mera. Och självklart, i enlighet med traditionen, i kyrkokörer, som textläsare och för kyrkkaffe. Då bidrar de ideella till en öppen och levande kyrka, en välkomnande kyrka, en kyrka som medlemmarna verkligen känner sig tillhöriga. Så kan kyrkan upplevas än mer närvarande i samhället och bidra till en positiv samhällsutveckling.
Agneta Eriksson, Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
Se artikeln här.
Debattartikel i Sydsvenskan
Vår omvärld har alltmer kommit att kännetecknas av en konflikt där en nationalistisk agenda ställs mot internationellt samarbete, solidaritet och omtanke. Ofta tar det sig uttryck i populistiska slagord som vädjar till människors allra sämsta egenskaper som oro inför det främmande och rädsla för det som är svårt att förstå. Målet tycks vara att uppmana till hat mot sådant människor uppfattar som obekant eller hotfullt. Sverige är inget undantag, sedan 1988 finns Sverigedemokraterna, ett nationalistiskt och främlingsfientligt parti som alltjämt driver linjen att migranter inte bara ska stoppas vid gränsen utan också skickas åter till sina forna hemländer.
I Sverigedemokraternas retorik tycks ingå en föreställning om ett svenskt urtillstånd, och den som inte automatiskt passar in på beskrivningen är inte välkommen. Konflikten mellan att drivas av en nationalistisk agenda eller av solidaritet och omtanke har också nått den svenska kristenheten och skär nu rakt genom kyrkans själ.
En utlösande faktor är att det är just ett parti med ”kristen” i partibeteckningen som gått i bräschen för att släppa in Sverigedemokraterna i den politiska värmen. Kristdemokraternas ledare Ebba Busch lunchar med Jimmie Åkesson och ger i P1:s lördagsintervju ett intryck av hon i allt väsentligt delar samhällsanalys med Sverigedemokraterna (13/3 2021).
Kristdemokraternas agerande är förvirrande för många som bekänner sig som kristna – att det parti som ska vara kristet glidit så långt åt höger att det inte skäms för att anamma en retorik som stammar ur främlingsfientlighet.
De senaste veckornas debatt har dock gett oss visst hopp om den svenska kristenheten.
Dagens Nyheter har berättat om människor som inte står ut med den riktning Kristdemokraterna har tagit. I ett debattinlägg i den kristna tidningen Dagen varnar Sune Olofsson, journalist och livslång pingstvän, för att Kristdemokraterna håller på att fångas in i en högerbur.
Den naturliga relation som i vissa sammanhang funnits mellan att vara troende och rösta på Kristdemokraterna (eller för den delen Liberalerna eller Moderaterna) ifrågasätts öppet och lämnar utrymme för alternativ. För oss har det blivit tydligare än någonsin att vi hör hemma i den politiska vänstern. Det är där vi finner tankar och ett språk som stämmer överens med vad vår kristna tro bjuder oss att göra. Inom ramen för en kristen vänster kan vi knyta an till Kristi uppmaning att stå på den utsattes sida.
Den 19 september är det val i Svenska kyrkan. Väljarna står då inför en situation där Sverigedemokrater och det nynazistiska Alternativ för Sverige kampanjar för att bli invalda i Kyrkomötet och i kyrkofullmäktigen runt om i landet. På så sätt hoppas de bygga sin politiska plattform. Som kristna ser vi det som vår uppgift att varna och att ställa upp ett alternativ. Vi uppmanar alla medlemmar i Svenska kyrkan att gå till valurnorna och lägga sin röst på ett alternativ som inte ger främlingsfientligheten något utrymme.
Vid sidan av debatten om högervridningen av svensk samhällspolitik pågår i kyrkliga medier en diskussion om vem som har rätt att engagera sig i hur Svenska kyrkan styrs. Gunnar Weman, före detta ärkebiskop, hävdar i den kristna tidningen Dagen att kyrkovalet måste befrias från alla kopplingar till partipolitik och att bara grupper frikopplade från ideologiska plattformar ska få ställa upp i kyrkovalet. Partipolitik och ideologi blandas samman på ett olyckligt sätt. Vi har förståelse för åsikten att de politiska partierna inte bör organisera sig i kyrkovalet, men håller inte med om att olika ideologier bör hållas utanför.
Kyrkan kan inte vara frikopplad från samhället och olika idéer om hur det ska organiseras och styras. Centrala frågor som vikten av att stärka kyrkans sociala arbete, ett öppet sinne gentemot hbtqi-personer, betydelsen av en feministisk hållning och en ansvarsfull hållning i klimatfrågor bottnar alla i ett ideologiskt förhållningssätt.
Svenska kyrkan är en viktig aktör i samhället. Dess inflytande och förtroendekapital är stort. Medlemmarna har nu möjlighet att markera vilken väg kyrkan ska gå framöver. För oss är kyrkans roll att värna änkan, den faderlöse och främlingen. Vi ser det som självklart att i sann solidarisk anda värna om den som behöver hjälp, oavsett varifrån denne kommer eller vem han eller hon är.
Mona Olsson, ordförande för ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan.
Anders Lundberg, forskare i sociologi och samordnare för ViSK i Lunds stift.
Se debattartikeln här.
Debattartikel i Dagen
Vi läser i Dagen (27/6) om pastor Tomas Sjödins predikan om naturen som Guds hemliga vägvisare. Det är en mycket väl fångad bild av hur naturen återspeglar Guds väsen och hur naturen talar om Gud. På ett liknande sätt beskriver professor David Thurfjell i sin uppmärksammade bok om svenskens religiositet (Granskogsfolk, 2020) hur människor i naturen känner sig omslutna och inneslutna av ett större liv. Anna-Karin Hammar, teolog, går ett steg längre och hävdar att liksom Gud är helig, så är också Guds skapelse helig. Gud kommer till oss, skriver hon, som en vanlig snigel (Att finna Gud i en snigel, 2021). Naturen har därför ett egenvärde och äger rättigheter som behöver respekteras.
Den svenska naturen är dock hotad. Särskilt tydligt har detta varit i debatten om biologisk mångfald. Artdatabankens experter bedömer att var tionde art i den svenska skogen är rödlistad och att mer än 900 arter är hotade. Den främsta orsaken till detta är omvandlingen av kontinuitetsskogar till produktionsskogar och trakthyggesbruk. Naturvårdsverket skriver 2020: “Förlusten av biologisk mångfald har inte bromsats upp. Många arter och naturtyper riskerar att försvinna och ekosystem att utarmas.”
Svenska kyrkan, som är en av landets största skogsägare, sköter sin skog varken bättre eller sämre än andra svenska skogsägare. Men de certifierings-system som svensk skogsvård följer är i dag inte tillräckliga. Sedan 1950 har cirka 60 procent av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats och ersatts med mer eller mindre monotona produktionsskogar.
I FN:s rankning av hur stor del av ett lands yta som utgörs av skyddad natur hamnar Sverige på 99:e plats, långt efter länder som fått stark kritik för skogsskövling, exempelvis Brasilien som ligger på 33:e plats och Malaysia på 73:e plats (DN 22/6 -18).
Särskilt intressant ur vårt perspektiv är det faktum att Svenska kyrkans författning, kyrkoordningen, sätter en tydlig gräns för den naturvårdande ambitionen. I kyrkoordningen 46 kapitlet 1 § står det att syftet med förvaltningen av prästlönetillgångarna (det vill säga kyrkans skogsegendomar) är att bidra till ekonomiska förutsättningar för kyrkans förkunnelse. Vidare står det i 46 kapitlet 3 § att “Prästlönetillgångarna ska förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga avkastning.”
Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) menar att paragraferna i detta kapitel måste skrivas om för att möjliggöra en naturvård som går bortom en alltför snäv ekonomisk hänsyn och i stället främst värnar de naturvärden kyrkan har att förvalta. Och vi har goda grunder för en sådan önskan. Enligt den grundsyn på skapelsen som biskoparna lyfter fram i Ett biskopsbrev om klimatet (2019) har skogen ett egenvärde i relation till Gud genom att Gud älskar sin skapelse.
Denna grundhållning till skapelsen borde motivera Svenska kyrkan till ett ambitiöst arbete för att bevara den biologiska mångfalden i våra skogar. Skogen är helig då den i sig är en förkunnelse om Guds skönhet och storhet. Avkastningen från skogen får därför inte enbart vara ett medel för ekonomisk tillväxt. Också formuleringarna angående förvaltningen av prästlönetillgångarna i samma paragrafer måste skrivas om. Den biologiska mångfalden, ekosystemets ramar och kulturvärde måste få lov att vara styrande i hur skogen sköts och inte enbart den ekonomiska avkastningen. En kyrka som vill värna om livet i skapelsen bör avsätta minst 20 procent av sitt innehav till naturvärden genom att avstå skogsbruk i känsliga områden för den biologiska mångfalden och i tätortsnära områden för människors hälsa och rekreation.
Visk menar att ett led i Svenska kyrkans försoningsarbete med det samiska urfolket måste innebära att Svenska kyrkan avstår från att sälja gammelskog, vilket är viktiga intresseområden för det samiska urfolket. Denna skog ska i stället omvandlas till kyrkoreservat, i ständigt skydd av Svenska kyrkan som förvaltare. Svenska kyrkan bör inrätta ett vetenskapligt råd för biologisk mångfald i skogen; kunskapsuppbyggnaden om skogar med särskilt höga naturvärden måste intensifieras och fördjupas. Svenska kyrkan måste också efterleva sitt åtagande gentemot Agenda 2030 och ILOs konvention om ursprungsfolk och stamfolk. Detta vore en ambitiös agenda. Att ändra i kyrkoordningen kommer att kräva en bred uppslutning och vi tror att många goda krafter vill göra gemensam sak med oss.
Anders Lundberg och Per Håkansson, ViSK.
Se debattartikeln här.
Debattartikel i Kinda-Posten
I höst har över 5 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan möjlighet att lägga sin röst på vilka som ska styra organisationen. ViSK – Vänstern i Svenska kyrkan, tror på en öppen och demokratiskt styrd folkkyrka där arbetet för en solidarisk kyrka är en av hörnstenarna.
Vi inspireras av befrielseteologerna, som tidigt insåg att tro och politik går hand i hand. De kämpade för att ge folket utbildning och verktyg för att förändra, inte bara sin egen situation, utan för att förändra hela det korrupta samhället. Befrielseteologin behövs mer än någonsin i Sverige idag. Vi ser hur politiker drar åt tumskruvarna på de fattiggjorda och det blir allt fler som faller genom det glesa skyddsnätet i samhället.
Svenska kyrkans diakoner brukar vara de första som upptäcker bristerna, då många drar sig för att i första hand gå till ”socialen”. Vi vill hjälpa diakonerna att verka politiskt diakonalt där vi måste medverka till en förändrad lagstiftning där vi ser att det behövs. Och självklart behövs det mer resurser till diakoniarbetet.
För bara ett par månader sedan kom en ny svensk översättning av Paolo Freires bok som tidigare hette ”Pedagogik för förtryckta”, men som numera i bättre överensstämmelse med författarens intention, heter ”De förtrycktas pedagogik”. Författaren skriver i sin dedikation ”Tillägnas världens förtryckta, samt dem som ser sig själva i dem, lider med dem. Men som framför allt kämpar vid deras sida.” I den andan vill vi verka.
Vi ser hur odemokratiska krafter mobiliserar för att intervenera Svenska kyrkan. Därför är det viktigt att du som tillhör Svenska kyrkan, går och röstar den 19 september. Eller utnyttjar möjligheten att förtidsrösta från den 9 september. I Svenska kyrkan har även 16-åringar möjlighet att rösta. Kan vi mobilisera deras röster, så kan det öppna en väg in i kyrkan för dem.
Mona Olsson, ordförande för ViSK – Vänstern i Svenska kyrkan
Se debattartikeln här.